whatitsallabout

Hittade en länk på Hibbs blogg om en vikt debatt. Den ledde vidare till nöjesguidens Camilla och vidare till Elin Kling. Wow! Som jag väntat och undrat vad folk tänker med. Nu har jag ifrs inte läst hela disskusionen men har oooo så mycket åsikter själv om just detta.

Senario: Jag är på tillställning hos en bekant med dennes vänner.
En kille kläcker ur sig från det blå;
- Hörru, du måste sluta med din anorexia! Du måste lära dig äta mat!

Jag tycker bra om den här killen i vanliga fall så sa inte så mycket förutom att:
- Lilla vän, nog äter jag. Jag är född sån här. Du har nog inte så stor koll på vad en ätstörning är om du säger så.
Tjejen som satt brevid mig säger nåt skönt om att det är skillnad på att vilja gå upp i vikt och att vägra gå upp i vikt.

Nu undrar jag. Hade det vart ok för mig att säga till honom att "Hörru du måste ta det lugnt med ölen. Den har satt sig på magen ser jag"?
Det tycker inte jag. Så hur kan det då vara ok att säga till någon "Fy fan vad smal du är"?

Jag är född sån här. Spelar ingen roll vad jag äter, jag blir och KAN för guds skull inte bli större. Liksom min mamma, min pappa och mina syskon. Det kallas gener. Vi har tunn benstomme. Liksom mig, finns de utan ett uns fett på kroppen som tränar stenhårt och äter rätt men har bred benstomme! De kan inte bli smalare! Dom är inte överviktiga för det.
Vad folk därpå inte förstår är att BMI inte är tillförlitligt just för att BMI INTE mäter din benstomme. BMI är till för folk med "normal" benstomme. Normal kan du gissa dig till i det här fallet.
Enligt BMI är jag undernärd och skulle säkerligen bli rekommenderad att söka hjälp. Men hur fan förklarar du då min fina billring på magen? Mina lovehandles o celluliterna som spritt sig över mina skinkor och lår. Celluliter av TREDJE GRADEN?! Jo för jag är inte underviktig! Min vikt är fullkomligt normal i förhållande till min benstomme! Mat kan inte göra min benstomme större. För jag har nämligen vuxit klart! Mitt skelett växer inte längre. Dessutom sa inget i DNA:t jag fick av mamma och pappa att min benstomme skulle bli större än vad den är. Den har inget med maten jag äter idag att göra! Skulle jag gå upp så mycket i vikt som BMI rekommenderar mig. Då skulle jag vara ÖVERVIKTIG i förhållande till min benstomme.

Sen blir jag yttligare förbannad. Jag har någongång råkat säga att jag kanske inte borde äta tex pizza eller pommes frites. Det handlar inte om att jag är rädd för att bli tjock. För det blir jag som sagt inte, vad jag än stoppar i mig.
Men folk tar det för givet innan jag ens hunnit säga klart meningen! Bara för att jag har tunn benstomme och förmodligen aldrig kommer behöva tänka på min vikt är det ändå inte nyttigt att stoppa i sig skräpmat. Jag som dessutom har mycket hjärt- och kärlsjukdomar i släkten bör tänka på att äta nyttigt pga av det. För att inte få en massa ohälsosamma blodfetter som bildar proppar i mina blodkärl. DÄRFÖR borde jag också träna mer. Och för att man MÅR BRA av att träna. Jag skulle aldrig träna för att gå ner i vikt.

Jag äter mer än min fullt normalviktiga 29-åriga pojkvän. Jag har högre ämnesomsättning. Jag har otroligt svårt att lägga på mig, för det har jag har ingen ätstörning.
Jag har många gånger när jag varit yngre gråtit för att jag velat gå upp i vikt. Provat olika dieter och träning för att GÅ UPP. Hos skolsköterskan fick jag gå på extrakontroller och hon tyckte jag skulle dricka ett paket ovispad grädde om dagen. Vad var det för sjuk människa? Jag följde ju min egen kurva. Så länge man följer kurvan finns inget att oroa sig för.
Idag är jag nöjd över min kropp! Jag har rumpa och bröst. Det ni kallar kurvor. Det har jag. De som kallar mig sjuk är obildade idioter som inte ser längre än sin egen näsa! Det är enbart vad det handlar om, OKUNSKAP!

Hur kan det vara ok att säga till någon att "du är äckligt smal" men inte till någon "du är äckligt tjock". Kontentan är ju att det handlar om känslor. Och tro mig, det ryms lika mycket känslor i en liten kropp som i en stor!